Orkanen ställde till det igår. Oj oj va det blåste.
Visserligen så varnades det för att om man inte behövde
så skulle man inte gå ut.
Men den nyfikna människa jag är, när det blåser orkaner alltså.
Så begav jag mej ut. På min lilla ö Klädesholmen låg
det tegelpannor överallt. Presseningarna på båtarna blåste
sönder,byggställningar blåste nästan ner.
Havet blåste in över ön. Det visade vem som bestämde.
Som havet alltid gör. Det vet man när man har bott här.
Det är ingen ide att ge sig i kast med havet o tro att
man kan besegra det en sån dag. Så tack o lov va ingen båt ute.
Sonen skulle naturligtvis ut. Ända till Säffle o hämta en kamrat.
Han höll på att köra på en stor gran som låg över vägen.
Men va hjälper förmaningar när dom har fått nått i huvet.
Det va ju dumt o ge sig av så långt. Men det gick bra.
Idag såg man efterräkningarna.
Så gick strömmen inatt. Kl 3 till kl 13. Men jag va hos sonens svärföräldrar
o drack kaffe. Visst känner man att man är liten när naturen visar sina krafter.
Men även när strömmen går. Ingen tv, ingen dvd, ingen internet, ingen cd ingen radio. Oj oj va svårt det va. Men som väl va så kom den..strömmen alltså. Så
ordningen återställdes. Jag fick se cityakuten o sportgalan med.
Det va roligt att hon fick jerringpriset. Hon som jag inte minns namnet på, men hon är hinderlöpare tror jag..hon va så ödmjuk i sitt tal.
Då känns det som om det är ännu bättre.
